I slutet av juni ringde jag till mäklaren och bad henne hjälpa till att få fram en besiktningsman. Jag berättade hur kära vi blivit i fastigheten, och att vi redan har planer för hur vi ska göra med saker där.

Då vi var på väg hem från att ha lämnat Oskadis hos hingsten, den 1 juli, så kom sms från mäklaren om att det nu kommit in ytterligare bud, från en till budgivare.
Mäklaren sa att budet nu låg på 220,000:- och frågade mej om jag ville lägga 230,000:-.
Jag blev så ställd att jag skrev tillbaka att det kändes konstigt då säljarna godkänt vårt bud på 210,000:-, men att jag nu sa 230,000:-.

(ja.... jag kanske inte sa det, men vi bjöd 210,000:- då vi var på väg hem efter att vi tittat på huset.
I annonsen begärdes 280,000:- och den första budgivaren sa 200,000:-)

Senare så kom ytterligare bud från den nya budgivaren. Då var det uppe i 250,000:- och jag kände att jag inte kunde höja då allt med nya budgivaren (som inte ens varit och sett huset) bara dök upp.

Just då jag satte mej. nån dag senare, för att maila till mäklaren och be henne stoppa besiktningen, så kom ett mail från henne. där hon berättade att säljarna avvisat budet på 250,000:- och nu godtog mitt på 230,000:-.
Det kändes också fel... men, jag stod kvar vid att vi skulle besikta.

Vi åkte upp med besiktningsman och fick huset besiktat.
Oj, vad skador det fanns.

Det mest akuta visade sej vara otätt tak och fukt under huset.

Natten efter att vi varit och besiktat så sov jag jätteoroligt, och drömde helskumt.
Just innan jag vaknade sa någon till mej: "Sätt pengarna på fonderna och gör det trivsamt där du är!"

Jag bestämde då att inte köpa huset.

Då kom ett kontrakt i brevlådan... DET såg JÄTTEKONSTIGT ut. Datum som inte stämde osv.

Jag ringde runt till olika takläggare och fick veta att det kostar minst 200,000:- att lägga om taket.

Jag ringde till mäklaren och berättade vad som står i besiktningsprotokollet och prisuppgifter jag fått.
Hon bad mej skicka underlaget till henne, så skulle hon visa det för säljarna.

Jag skrev ett kort mail till mäklaren och bifogade besiktningsunderlaget.
I mailet skrev jag att jag måste sänka till 150,000:- om jag ska ha nån möjlighet att köpa.

Detta var i torsdags....

NU kom ett mail från mäklaren, som sa:
"

Ämne: Goda nyheter!

Hej Benita,

Säljarna väljer att acceptera ditt nya bud på 150 000 kr! Dom är som sagt otroligt förstående och det var inga konstigheter alls att gå ner till det priset efter att ha läst besiktningsprotokollet och dom är så glada över att ha en köpare som kommer förvalta och ta hand om fastigheten på ett så bra sätt som ni har planer på.

Jag skickar ett uppdaterat köpekontrakt till er så ni kan helt enkelt slänga det andra köpekontraktet.

Ha en fortsatt fin dag!"

Åh, vad GLADA vi blev!!!

Nu hoppas jag verkligen att inte bränderna i Hälsingland tar huset!

Man ska inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Så säger ett ordspråk.
Och jag känner mej inte helt i hamn än. Men det lutar nu väldigt mycket åt att vi blir med hus snart.

Då blir det tyvärr inte i Jämtland. Men, jag hoppas att Lotta och Sandra tycker det är OK att åka ett par timmar om dom ska hälsa på oss i vår sommar/semester"stuga".

Annonsen ska nu vara borta från hemnet, så jag bryr mej inte om att länka dit. Men, några bilder ur annonsen (som jag sparat ner) kan jag visa upp här:

Och, jag gjorde en video då vi var där och tittade - utan mäklaren, som hade visning på andra objekt den dan:

I onsdags åkte vi till Hudiksvall. Vilken urmysig liten stad det verkar vara.

Jag gick på toa på ICA Maxi, innan vi åkte fram till Storgatan och Centreumhuset, där vi skulle träffa mäklaren, och hämta ut nyckeln, för att själva åka till Yttre och titta på huset där.

Det var verkligen jättemysigt där.

När vi sett klart så åkte vi och lämnade tillbaka nyckeln hos mäklaren och la ett bud. Så, nu är vi ledande i budgivningen. Och, sambon har redan massor av planer med det stället.

Det har jag också. Fast, jag som är så känslig för förändringar har inte lika lätt för att kasta mej in i drömmarna.

Men, jag hoppas att det blir vårt eget smultronställe.

Jag har funderat ett tag på det där med att begränsa sej i skrivande och på annat sätt dokumenterande av sitt liv. Och, jag kom fram till att ge den här bloggen en ny uppgift...: Att ta de inlägg som jag vill skriva, men som i dagsläget inte går att visa upp öppet för precis alla läsare.

Jag har känt mej hämmad och begränsttad, då jag inte kunnat skriva fritt pga att det finns vissa som inte kan hantera det de får veta via min blogg. Och, det då skulle kunna skada mej och "de mina"!

Jag skriver ju om mitt liv. Och då känns det inte helt OK att "censurera" mej pga andra människor.
Jag vill skriva under resan, om läsas under resan, och på så sätt få lite sällskap på vägen. Och, jag vill också kunna lämna kvar min historia låååångt efter att jag inte längre vandrar på Jorden.

Så, då får det bli så här, nu när jag har så mycket "hemligt" i mitt liv!
Och, du som FÅR följa med även här, får ju lösenordet!   

Och, jag hoppas att Du lämnar en kommentar, så det blir en dialog här!   

Detta är ett låst inlägg. Det innebär att du kan läsa detta om du har fått en "nyckel" av mej.

Har du fått en nyckel så förväntar jag mej att du också låter detta bli en "dialog" mer än en "monolog".
Man går ju inte hem till folk och spanar, lyssnar, tittar och utan ett ord... eller hur?

Här är du hemma hos mej!

Med det sagt... så kommer nu mitt inlägg:

Igår fick jag klargjort för mej - av en liten "snorunge", som idag tydligen (enligt facebook) fyller 18 år - att dom som står på gången och gör iordning sin häst har företräde "för dom betalar ju".

VAD betalar dom?
Mej, för att jag ska hålla mej passiv? (5:-/insläpp?)

Hyran? I den ingår INTE att uppta plats, och inte göra det lättare för medmänniskorna!

Jag frågade när hon tyckte att jag skulle utföra mitt jobb... och fick inget vidare svar på det.

Hon ansåg bara att dom betalar ju...

Så, jag informerade henne om att hon kan ta in sina hästar själv i fortsättningen.

Hon tyckte det var helt OK.

Så... jag ska lämna tillbaka 60:- till hennes mamma (som är den som faktiskt betalar) eftersom jag hittills bara tagit in hästarna 12 gånger x 10:- (2 hästar). Och, hon redan betalat 300:- för november månads insläpp.

Och... så ska dom ju ha kammen också, som dom köpt av mej.

Jag blir så JÄVLA TRÖTT på folk som mobbar mej och beter sej som att jag inte ens är värd skiten under mina egna skor.

Dom kan fixa sina insläpp mm själva!

Detta är ett låst inlägg. Det innebär att du kan läsa detta om du har fått en "nyckel" av mej.

Har du fått en nyckel så förväntar jag mej att du också låter detta bli en "dialog" mer än en "monolog".
Man går ju inte hem till folk och spanar, lyssnar, tittar och utan ett ord... eller hur?

Här är du hemma hos mej!   

Med det sagt... så kommer nu mitt inlägg:

Kom hem idag, på morgonen, efter att jag varit ute och mockat hälften av dagens boxar, och sambon hade fodrat och släppt ut alla hästar.

Höll just på med frukosten, då sambons telefon ringde.

Det var gårdens ägare.

Han frågade sambon ifall det hänt V något. (V är vår hyresvärd (annan än gårdens ägare), arrendatorn på gården tillika sambons arbetsgivare).
Sambon svarade att han inte visste något om något som skulle hänt.

G-ä (Gårdsägaren) frågade om V är här något. Och, sambon svarade att hon är här varje dag.

G-ä frågade efter telefonnummer till V, eftersom V inte svarar då G-ä ringer. Sambon svarade att han inte kan hennes nummer utantill men att hon finns på eniro.

Då dom lagt på fick jag veta att G-ä är jättearg och trött på V, och att han sagt till sambon att han nu tänker säga upp arrendet.

Det innebär för vår del att vi blir bostadslösa... om vi inte lyckas få ett eget arrende, där vi får ett stall till torpet - vilket vore toppen!

Så, idag måste jag, på allvar, (igen) röja här och köra saker till förrådet.

Och så måste jag försöka regga företag, så att vi kanske kan få hyra själva sen, då.

Prinsen och tuffa Viktor e som Birk, Knorris och Pebbles en gång var.   

Igår sov jag lite längre, då jag varit uppe med magvärk, tjafsande katter och rastlös hund mest hela natten.
Kom ut vid lunchtid, för att gå och jobba... Tittade ner emot hagen, där min häst går, och upptäckte att hon var ensam i hagen.
Såg bilen som tillhör en av mattarna till Óskadís stallkompis Dís. Kollade in i stallet. Där stod Dís' boxdörr öppen. Stallet var tomt.
Kollade in i stora stallet och såg spår av att ytterligare 2 hästar ur den hagen var ute på ridtur.
Konstaterade att Óskadís verkligen var ensam i hagen, och styrde ner dit för att ta henne INNAN hon skulle bli stressad!

Hon har blivit superstressad förr då hon lämnats ensam i hagen. Och, det är ju anledningen till att vi var överens - trodde jag - att Om man tar in hästar så att en blir ensam så lämnar man INTE häst ensam.

Och, senast för ett par dar sen sa just Dís' matte att hon hade tagit upp Óskadís också om inte Alma varit kvar med henne, då Dís gick in.

Nu vet jag bättre!

Nu vet jag att överenskommelser inte gäller!
Och, nu vet jag att jag (och sambon) är rätt ensamma om att tänka på fler hästar än vår egen!

Det hade ju inte varit så betungande om nån av de 3 människorna skickat ett mess (om man inte orkade ringa) och åtminstone berättat, så jag visste, att Óskadís blev ensam kvar i hagen,

Nu tog jag hem henne, så hon fick tillbringa resten av dagen i hagen i trädgården.

Är det för att det är jag som är hennes matte?
Eller hade man lämnat henne ensam även om någon annan ägt henne?