Det är jag det!
Jag är den enda som inte kan samarbeta!
Och, om man är som jag så ska man inte vara nära djur!

Detta får man höra då man ställt upp i flera dagar, gått upp före 6 på morgonen, gått ut och tagit ut hästar trots att man har feber, har sovit dåligt och det blöder från "rumpan" och man har huvudvärk.

Att man blivit ombedd att hjälpa till för att den som egentligen har jobbet dels är så jobbig att jobba ihop med att vederbörande inte orkar med personen, och sen att den personen "inte orkar jobba".

Då blir jag ombedd att hoppa in och hjälpa till ännu mer än vad jag gjort innan.

Och, jag ställer upp... förståss... för jag tycker om att hjälpa till, och att vara behövd, och att vara uppskattad.... och att få duga.... få vara med...

Men, nu fick jag veta idag att sanningen är den att jag dels är fel (och inte ska vara nära djur) och att jag är "den enda som inte kan samarbeta".

Tack för det!!!

Jag började med att försova mej. Vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på jobbet.
Svarade då hon ringde. Hon sa att jag skulle sätta på täckena på storhästarna och sedan ta med Greifi upp.

Medan jag höll på att sätta på Athos täcket så ringde hon och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag höll på att sätta på täcke.
Då sa hon att jag skulle sätta på Stevie och maysan sina täcken först.
(man ska alltså röra sej i slalom i stallet.... det har hon aldrig sagt innan, och visste inte heller vilka jag satt på täcke på)

Hon sa att jag skulle ta med Greifi och Frejya dit upp.
Jag svarade att det gör jag, och sa att jag nu skulle fortsätta att sätta på täcken (jag behöver båda händerna då och jag höll telefonen i den ena handen).

Då täckena var klara hämtade jag Greifi. Sambon tog Frejya.

Jag lämnade Greifi i sin hage (där kompisarna redan var ute) och sambon lämnade Frejya i sin hage.

Sen kom hon med Alma och sa till mej att lämna Alma i hagen och sedan gå och öppna till stona o stänga vid eken (som jag brukar göra, ja).

Jag tog med Alma, lämnade in henne i hagen (och sa till min Óskadis, som väntade innanför grinden, att jag snart skulle komma med frukosten) och gick sedan och stängde vid eken samt öppnade grinden till tarmen för stona.

Jag gick tillbaka och tog de 2 höpåsarna. Då ringde telefonen... jag hann inte svara... (det var hon som ringde).... jag gick och delade ut maten till hästarna i Óskadis flocka och skulle sen fodra hennes ston, då min sambo kom och frågade (åt henne) om jag stängt vid eken ocj öppnat stonas.
Jag svarade att jag hade gjort det.
Han sa att hon hade ringt och jag inte hade svarat. Jag svarade honom att jag inte hann svara och att jag inte kan fodra hästar med en hand och att min telefon var i stort sett urladdad.

Då jag sedan hade fodrat hennes ston, och halkat runt i leran, och kom dit upp, så gick jag in i stallet och lämnade Almas grimma på hennes box.

Sen gick jag till höförrådet för att höra mej för om vad som nu skulle göras.
Jag hörde henne säga att "Benita vet inte vad hon ska göra" till min sambo.
Jag kom då fram och sa "skämtsamt" till henne att jag inte visste ett enda smack om vad som ska göras.
Och jag frågade: "Vad ska jag göra?"

Hon frågade var jag varit och jag svarade att jag lämnat Almas grimma vid hennes box och att jag innan dess varit ner och stängt vid eken, öppnat för stona och sedan fodrat de 2 stolösdriftshagarna, och så visade jag med kroppen hur jag halkat i leran.

Hon sa då till mej: "Man kan inte vara så där om man ska vara nära djur!"
Jag sa: "Vad ska jag göra?"

Hon upprepade: "Man kan inte prata så högt och var så om man ska vara med djur!"

Jag blev ledsen och gick därifrån.
(FÖRLÅT OM MAN ÄR SEJ SJÄLV!!! OM MAN KANSKE HAR LITE HÖGRE RÖST DÅ MAN SKOJAR, OCH DÅ DET BLÅSER SÅ MAN KNAPPT HÖR SEJ SJÄLV!!!! FÖRLÅT FÖR FAN!!!) Detta är mina känslor! Inget jag SA!

Jag gick ner till stallet där nere och tänkte att jag släpper väl ut killarna som ska till lösdriften. Men, dom var redan ute. Kvar i stallet var endast Geisli och Galdur. På Galdurs boxdörr satt en röd lapp med orden "EJ UT". Jag fattade då beslutet att ta ut Geisli.
Jag gick dit upp med honom och stannade med honom och väntade på direktiv.
Hon och min sambo gick ut ur hennes stall med hennes hästar. Jag väntade.
Inga direktiv kom. Så, jag tänkte att jag kan ju ta med honom ner och kolla om det är öppet till hans hage. Så, då gick vi till hagen, Geisli och jag.
Det var öppet dit. Så jag släppte Geisli innanför grinden och gick upptill stallet igen.
På tillbakavägen mötte jag E, som kom med resten av Geislis kompisar. Hon sa till mej: "Dom undrar var du är!"

Då jag kom fram till stallet så frågade jag henne: "Vad ska jag göra nu?"
Hon frågade: "Var är Geisli?"
Jag svarade: "Han är i hagen! Vad ska jag göra nu?"

Hon frågade: "Varför tog du inte med dom andra?"
Jag svarade: "Det var ingen som sa att jag skulle göra det, och ni tog ju ut dom andra hästarna just då så jag tänkte att jag kunde ta med honom då jag skulle kolla om det var öppnat dit!"

Då informerade hon mej: "Du är den enda som inte kan samarbeta! Det här fungerar inte!" 
Jag sa till henne att hon säger olika varje dag. Att jag visst kan samarbeta men att det inte är så lätt att göra rätt då man ÄR fel!

Sen gick jag och grät.

Sopade stallen utan att bli tillsagt (jag har sopat stall varje dag och tycker faktiskt inte att man ska behöva vänta på att få höra att man ska göra det - det är att KUNNA samarbeta!!)

Sen gick jag och mockade åt Hreimur, Disa och Fursti... innan sambon kom och sa att vi skulle gå hem.
Då hade han kört in hö, halm och silage.

Så, nu finns inget mer för mej!

Jag skulle gett upp på 90-talet då jag var inlåst med panikångest och inte kunde lämna soffan.

Då kände jag att det inte fanns något liv kvar för mej där ute.

Nu vet jag att det var så!

Så... nu får hon väl ta hjälp av alla andra (för varenda en av dom KAN ju samarbeta).

Så kan hon ge fan i att utnyttja mej då jag ändå inte duger!!!