Den 11 november 2014 kom lilla Bella till oss. Upphittad ute och utan hem.
Här öppnades hemmet. Och, vi fick en jättefin, gullig och rolig kompis, som under de följande månaderna växte till dubbel storlek, vilket sa oss att h*n var mycket ung i november.

Hussen i huset fick snabbt lära sej att hörsamma att lilla Bella ville ha uppmärksamhet, genom att det stänktes vatten på honom. Bella satte helt enkelt tassarna i vattenskålen och stänkte på hussen... som genast fick komma och servera mat eller bara gosa, beroende av vad som önskades.

Bella fick bo inne hos oss eftersom det var vinter då h*n kom och helt klart inte hade någon vinterpäls.
Någon hade bara släppt ut den här kaninen, och ingen vet hur många flera, till ett öde i vinterkylan.

Men, inne i våran värme fick h*n bo till sommaren, då uteburen skulle få en boende till... och en utbyggnad, för ytans skull.

För ett par veckor sedan märkte vi att Ninen (som jag kommit att kalla h*n) inte ville äta. Vi trodde det var kolik, pga för mycket kraftpellets, som innan varit favoritmaten. Så, den togs bort... och 2 dagar senare åt h*n igen, men med sämre aptit än innan.

Sedan har vi "trugat" med sallad, godispinnar osv men trots att det gått ner så har h*n tuggat i luften och gnisslat med tänderna mera.

Vatten dracks med en något för god aptit, kände jag.

Jag fattade beslutet att ta kaninen till veterinär för att kolla tänderna osv, och beställde tid till idag.

Vid en första koll i munnen såg tänderna bra ut, men det fanns varbildning i tandköttet på ett ställe.
Magen var ordentligt gasig och öm. Och, vi gick med på att få hela Ninen röntgad, med 3 bilder.

Veterinären konstaterade fort, genom röntgen att njurarna var ordentligt skadade.

Vi frågade vad som kunnat göra detta, och undrade om vi bidragit eller om vi kunnat göra annorlunda.

Svaret kom snabbt: Vi har inte gjort fel!
Många kaniner blir ansatta av parasiter.... som i flera fall kommer redan vid födseln... Dessa parasiter bosätter sej gärna i njurar, hjärna och lungor... och, njursvikt - som vi nu hade som diagnos på "Ninen" kommer då som ett brev på posten.

Det finns ingenting som kunnat göras för att undvika detta.
Hade h*n inte tagits in utan levt ute, så hade detta hänt ändå... och utgången hade blivit så mycket mera plågsam än vad den blev nu.

Ska nu också berätta att veterinären också såg (då jag pekade på det) att kaninen vi hela tiden sett som en hon var en han.
Så Bella blev Bellman under sin sista timme här på jorden.