Numera innebär en bra dag att jag klarat av att hålla mej på benen... att jag varit ute... att jag lyckats mocka... hämtat in hästar... men, det innebär också att jag klarat det jag klarat TROTS värk och kramper i magen. Trots en enorm trötthet.

Idag har det varit en bra dag... då jag känt av magen, lyckats mocka 7 boxar... åkt (tillsammans med sambon) och storhandlat på City Gross, och utnyttjat kupongen med 10% storköpsrabatt som gällde den här veckan... och jag har varit ute och tagit in några av hästarna (sambon tog resten).

Magen är med hela tiden. Jag har andnöd då det känns som att luft pressas uppåt... Men, jag lyckas ändå... med vila mellan momenten.

Jag har fått hem en remiss från läkaren och en uppmaning om att nästa vecka åka in och lämna blodprover på bl.a järn, D-vitamin och en hel massa annat som jag inte förstår hälften av.

Han vill ha svaren på dessa blodprover klara till dess koloskopin ska göras.

Med tanke på hur kort min stubin är numera (innan jag blir trött och behöver vila) och med tanke på hur lite det ibland behövs för att fullständigt dränera mej... så hoppas jag verkligen att jag är stark nog att klara operation och läkning därefter.

Att läkningen blir svårare än tänkt har jag förstått alldeles själv, eftersom jag kommer att stå på full dos kortison den dan.

Och, kortisonet försvårar läkningen.

Det ser man ju bara på de blåmärken jag har "överallt" och som det tar månader att bli av med, mot normalt en vecka eller två.

Solen har varit riktigt flitig här idag, med. Och, det ger ju hopp om att det blir en riktig vår!

Och, tänk... fast jag i år har kommit ihåg att skaffa hem blomjord i februari (månaden som annars bara rusar förbi) så har jag ännu inte kommit mej för att plantera om krukväxterna.

Jag får försöka göra nåt åt det endera dan nu.