Har suttit här på stolen vid datorn hela dan, sedan jag gick hem då jag inte klarade av att mocka pga magsmärtorna.

Har tittat lite på några avsnitt av mina favoritserier... bland annat:

Och, då jag nu stickat 2 par sockor sedan jag funderade på att sticka något annat än sockor, så har jag idag också startat en liten "något" i glada färger.

Vad det blir... får nog storleken avgöra.

Det bästa mor hade satte hon på bordet, brukar det heta.

Men, det håller inte helt för Chess.

Han blev lite orolig, då jag packade ner lite saker som ska till förrådet... så han var på vippen att packa ner sej själv.

Och, detta hände igår - på Alla hjärtans dag.

Chess är ett av mina hjärtan här hemma!

Så underbart att ha honom hemma igen, efter att han var borta i ett helt år.   

...och, än är den inte slut...!

Först vaknade jag vid 8-tiden av att sambon väckte mej och berättade att Ramona fixat översvämning i stallet under natten. Att hennes matte nu kämpade med att få ut allt vatten.

Jag vaknade ur en jättejobbig och lite otäck dröm... där någon man hotade mej och skulle ta över hela mitt liv, inkl. mej.

Då sambon gått ut igen så somnade jag om, och fortsatte att drömma.
Oerhört otäckt var det.

Vid 10-tiden vaknade jag, och var så glad för att det bara varit en dröm, men kände fortfarande samma ångest som jag känt i drömmen.

Jag gick upp och fixade frukost... och här är jag nu i efterhand väldigt osäker på om jag tog medicinen eller inte...

Medan jag sedan satt med frukosten så kom sambon hem och var stressad/upprörd över att jag inte hört då han ringt.

Han berättade att Viljas matte låg skadad i skogen och att vi skulle åka dit med filtar.

Han ringde grannen uppe i skogen och fick veta koden till bommen, så att ambulansen kunde komma in.

Jag kastade mej i kläderna och vi åkte upp i skogen.

Väl framme fann vi att det var rätt många på plats hos matten, som låg kvar på marken i väntan på ambulansen.

Jag höll mej i utkanten, då jag hörde matten säga att det var "för mycket" folk engagerade. Och, jag kände rätt tydligt i det jag hörde vidare att hon var chockad.

Vi lämnade fram filtarna och innan jag hann reagera kom ambulansen... och åkte förbi, och djupare in i skogen. Jag sprang upp på vägen och vinkade åt sambon som kom efter ambulansen.

En stund senare kom den tillbaka, då sambon hunnit ikapp den, och fått den att vända... samtidigt som ambulans nr.2 kom fram.

En sköterska i den 2:a ambulansen började "tjafsa" med föraren till den första ambulansen och ifrågasatte varför dom kallats dit.

Hon sa nåt om att hon fått höra att det var en "sjukvårdsinsats" och lät som att det inte var så.

Jag kunde inte undgå att undra (tyst för mej själv) hur dom kunde bete sej och reagera så, då ingen sett patienten ännu.

Medan "tjafset" pågick så gick sköterskan från 1:a ambulansen till matten, och kollade hur hon mådde.

Dom övriga följde strax efter.

En av ambulansmännen sa att någon borde åka med, så jag sa till om det en extra gång, då matten redan innan ambulansen kommit sagt att ingen behövde åka med. Så, Tindras matte åkte med till sjukhuset.

Jag har tänkt på Viljas matte hela dan, och hoppas att hon är ok och att hon mår bra.

Jag fotade... men, knäppte inga bilder på människors ansikten, nära bilder... och absolut inte en enda bild på Viljas matte.

Bilderna jag knäppte var för MIN del och rent allmänna.

Jag må vara "fototok"... men, jag vet (för det allra mesta) att förstå då det inte ska tas foton eller visas upp några.

Väl hemma i stallet igen så gav jag mej på att mocka, men fick avbryta efter 2 boxar, då smärtorna i magen - som varit där hela dan, ända sedan jag vaknade - blev för jobbiga att leva med.

Och, så kom jag plötsligt på, vid strax före 15-tiden, att jag troligen inte kommit ihåg att ta medicinen idag.

Helt plötsligt, strax före 15 idag, så slog det mej att jag kanske inte tagit min medicin.

Ingen minnesbild alls av att jag skulle ha tagit medicinen.

Jag brukar ta den tillsammans med äppelmos, på en matsked, som jag diskar efteråt.
Skeden var torr... jag mindes inte att jag skulle ha hållt i äppelmosburken eller medicinburken.

Medicinen det handlar om är Entocort, som jag tar 3 tabletter av per dag á 3 mg = 9 mg/dag.

Man får INTE bryta den. Utan den ska fasas ut långsamt.
Jag har fått biverkning i form av nässelfeber en gång då jag fasade ut den... så, nu blev jag riktigt orolig, eftersom jag inte vet hur fort man blir hur sjuk om man faktiskt tar 0 en dag då man dagen innan tagit 3.

Jag ringde 1177 (Vårdguiden /sjukvårdsupplysningen) och frågade vad jag skulle göra.

Första syrran kunde inte o ville inte råda, utan skickade mej vidare till en syrra som i sin tur frågade en jourläkare.

Hon återkom till mej och sa att jourläkaren sagt att jag INTE ska ta något idag.

Då vi lagt på ringde jag och berättade för dom på IBD-mottagningen, på deras telefonsvarare. Och, strax efter jag lagt på så ringde jourläkaren upp mej.

Han sa då "ta 2 tabletter idag och sedan 3 som vanligt" Han sa att det inte var någon fara om jag idag råkat ta 5 då. Eftersom jag var mer säker på att jag inte tagit alls så var det bättre att råka ta 5 än 0.

Nu har jag satt en lapp på insidan av skåpet där jag har medicinen, och hoppas att jag kommer ihåg att kryssa för att jag tagit.

Det här är första gången på 5 år som jag missat eller inte kommer ihåg... och tyvärr handlar det om minnet och stressen i att ha så mycket i huvet.... eller nåt.

Jag hoppas verkligen att det inte ska bli någon vana att hamna i såna här situationer.