Igår åt jag makaroner och korvstroganoff till middag. Inga problem med magen efter det.

Inte förrän jag vaknade imorse.

Kände mej då "uppsvälld" i mellangärdet, och nöjde mej med att endast äta medicinen till frukost.

Nån timme senare tog jag 2 ostmackor och en kopp te.

Inte långt efter det så började det att "gasa" på vänstra sidan av ryggen och i mellangärdet igen.

Jag väntade ett par timmar med att gå ut, då jag hoppades att det skulle gå över. Men, det gick inte över.

Så, jag gick ut och gav mej på att mocka. Idag hade jag 11 boxar + 1 häst som skulle promenera i 20 minuter.

Efter 6 boxar och 1 20-minuters promenad kände jag att jag ville hem o vila lite, då sambon slutade sitt dagspass. Han sa till mej att vi skulle åka till akuten efter att han mockat klart de 5 boxar jag hade kvar + tagit in alla hästarna.

Jag gick ut på nätet och googlade på gallan... för nu var jag rätt säker på att det inte rörde sej om förstoppning, utan om "gallfeber" eller nåt.
Det jag läste gav mej (förståss) en riktigt ordentlig panikattack.
Jag ringde IBD-mottagningen och pratade in på deras telefonsvarare. Hade väldigt svårt att andas lugnt och att formulera ord till begripliga meningar.

Medan sambon sen var ute så packade jag en väska att ta med till akuten (jag vet ju hur många timmar det kan ta där). Och, sedan satte jag mej i sängen och försökte lugna mej, till Lilla huset på prärien.

Då sambon kom hem så mådde jag lite bättre. Så, vi väntade lite.

Dessutom kände jag att jag hellre åkte in efter kvällsfodringen, än att han skulle åka hem o fodra, och lämna mej där.

Vid 20-tiden fick jag i mej en liten burk kycklingsoppa. Det första jag åt sedan frukosten vid 11-tiden.

Och, jag mår nu bättre. Därför har vi inte åkt in till akuten.

Det jag läste, på nätet, sa mej att ägg inte är bra att äta då det kan trigga igång ett gallstensanfall. Inte heller fet mat eller äpplen.

Jag äter medicinen varje morgon ihop med äppelmos.

Och, vad betraktas som fet mat?

Vad kan man äta?

Idag gjorde jag något jag inte brukar göra: Jag ringde IBD-mottagningen då läget var bättre igen, och berättade om hur dåligt det varit.

Jag kom till telefonsvararen, lämnade mitt meddelande där jag berättade lite om hur det sett ut senaste månaderna, och då jag lagt på så kom tårarna... och rädslan (vad har jag gjort? har jag gett dom tillstånd nu att skära i mej?)

När jag samlat mej lite så gick jag ut, på matta ben, och försökte ta mej upp till stallet i halkan. Mina broddar funkar inte (sitter inte kvar ordentligt på skorna) och jag vill verkligen inte ramla när jag nu är benskör.

Uppe i stallet mockade jag 2 boxar, och på 3:e boxen ringde telefonen... Hjärtat stannade nästan... men, det var Elvis snälla matte som ringde, så det kändes genast bättre.

När jag pratat klart i telefonen och boxen var klar så hade jag "bara" 8 boxar kvar, eftersom en matte till hört av sej under dan och bett om mockning åt sin häst.

Inne på box nr. 6 började jag känna mej febrig... och då jag var halvvägs igenom box nr. 7 så ringde syster A tillbaka från IBD-mottagningen. Hon lät lite "låtsat sträng" och sa att hon hört på svararen att jag ringer i tid, "som vanligt" (jo, vi har några gånger pratat om att jag inte får vara rädd för att berätta i tid hur jag mår).
Efter att jag berättat hur turerna gått så tyckte hon det lät mera som en förstoppning än att det är tvärstopp i förträngningen. Så, hon tipsade mej om att jag kan ta "bulkmedel" för att hjälpa till.
Hon betonade att det är viktigt då (precis som alltid) att jag dricker ordentligt med vatten (vilket jag ju har så svårt för att komma ihåg att göra).

Hon gav mej namnet på 2 olika medel som jag kan ta 1 av per dag, bl.a Movicol som jag hade hemma eftersom jag inte tagit den i samband med laxeringen för lite drygt 1 år sedan.

Men, då jag läste bipacksedeln blev jag förvirrad och villrådig.

Det står att man INTE ska ta Movicol om man har förträngning i tarmen - Det har jag.

Det står att man INTE ska ta Movicol om man har Crohn - Det har jag.

Och, den skrev alltså min läkare (Crohn-läkaren) ut till mej 2013 inför att jag skulle laxera inför koloskopin.

Jag får kolla vad det står i bipacksedeln till den andra, och se om den verkar ok att ta för "såna som mej".   

Nåt annat som syster A sa gjorde mej lättad och glad... så tårarna nästan kom...

Vi pratade om det där med operation, och jag berättade för henne hur det gått att "få hjälp" att ta itu med min skräck och min PTSD, genom psykologen som deras kurator remitterat mej till. Att psykolog-läkaren efter ett möte kommit fram till att hänvisa mej till "Aktiv balans", vilket då jag kollade upp företaget håller på med "ortopedisk massage"... hur det nu ska hjälpa mej...

Syster A sa spontant att det inte var rätt... Hon berättade att kuratorn jag pratat med var en vikarie och att dom just nu är "mellan kuratorer" då deras kurator sagt upp sej och ny inte anställts än.

Men... (och här kommer det!) hon sa att jag behöver få prata med nån som vet vad en operation är och hur det går till... och hon frågade om det skulle vara OK för mej att UTAN operationstid komma på ett samtal med kirurg och narkosläkare.
JAAAA! sa jag! DET vill jag!

Jag vill ju hellre ha information än mina vakna mardrömmar!

Och så frågades det efter blodproverna (som skulle in i december) och hon la nu till några saker att ta prov på... och bad mej se till att komma iväg till Danderyd och få in blodprovet i god tid före kl.10 (eftersom det är järn med).

Och, så fick jag lova att höra av mej och fråga efter provsvaren, då jag varit in och tagit proverna.

Men, alltså... Hur ska man bli klok på saker... då läkaren ordinerar ett medel som bipacksedeln säger att man inte ska ta?