I måndags kväll då vi kom upp till stallet för att kvällsfodra så stod inte min skottkärra där jag ställt den, och snöret som ska sitta över dörrhålet var trasigt.
Min första spontana känsla var att en häst gått igenom snöret, och trodde det var Dis... då hennes ena matte ibland låter henne gå ut på stallgången.

På tisdagens kväll kom Dis' ena matte till stallet. Jag frågade henne om hon visste varför snöret varit trasigt kvällen innan. Hon berättade att ingen av Dis' mattar varit i stallet på måndagen.

Då hon sen skulle göra iordning Dis' kraftfoder, och öppnade fodertunnan, så upptäckte hon att fodersäckarna i tunnan låg i en annan ordning än vad dom brukar göra.

Ännu ett frågetecken tornade upp sej....

Vem hade varit i Dis' fodertunna?

På onsdagen fick sambon höra av en av hästägarna att Óskadis varit lös på gården på måndagskvällen.

Hästägaren hade från hästryggen på ridbanan sett Óskadis fångas in, men kom inte ihåg av vem.

Jag undrade nu varför ingen meddelat mej...
Inte ens skrivit på tavlan i stallet...

Jag antog att vem det än var troligen själv hade velat veta om dennes häst varit ute på egna äventyr...

Om inte annat så kanske man ville ge mej en chans att säga "Tack för hjälpen"?

Jag frågade den hästägare som har ärende till det stallet på kvällarna om hon sett något. Fick då höra att hon kommit vid 20-tiden, och att Dis' fodertunna legat på stallgången, och fodersäckarna utanför...
Hon hade samlat ihop fodret och ställt upp tunnan.

Båda hästarna var då i sina boxar.

Alltså... Óskadis hade gått ut ur sin box... vält omkull Dis' fodertunna... av någon anledning sprängt snöret som satt över dörren och gått ner på parkeringen...

Där hade hon fångats in av någon okänd person och återförs till och låsts in i sin box.

Sen dess har frågetecknet varit konstant...

Ända tills för nån timme sedan.

För, nu vet jag!
Vem och vilka jag ska tacka för hjälpen.

Jag frågade en hästägare som jag vet var i stallet på måndagskvällen... och hon hade suttit på sin häst på ridbanan då Óskadis kommit ner från stallet till parkeringen.
Hennes ena dotter hade då gått till Óskadis och slagit armarna kring halsen på henne... till dess Vákurs matte kommit med grimma, och tillsammans hade dom sett till att Óskadis kom tillbaka till, och låstes in i, sin box.

Nu är det tur att Óskadis inte åt en massa kraftfoder...

Vi måste göra något annat av våra fodertunnor... som inte får plats i foderkammaren, och därför står i våran stallgång...

Det är skönt att veta att det finns rådiga människor som ingriper då min häst är lös, och jag sitter hemma i godan ro... och tror att allt är frid och fröjd.

TACK FÖR HJÄLPEN, Lisa & Malin!

Jag har under ett par år nu funderat på att komma igång med scrapbooking mm. Men, jag har så stora krav på mej själv att jsg inte riktigt kunnat ta steget att göra en enda liten ansträngning.

Redan som tonåring gjorde jag fotoalbum där jag skrev texter till bilderna, och det gick alldeles utmärkt. Lite som en förlaga till det som folk numera kallar Projekt life eller snapbooking.

Nu har jag tagit steget och köpt ett album och fotofickor samt lite annat. Passade på då Panduro hade rea.

Jag är med i en grupp på facebook där jag fått en del inspiration. Men, du ska ju inte tro att det hindrar mej från att slå på prestationskraven... Nej, nej... jag får ta små "babysteps" för att inse att även jag kan. (jag som kunde redan på 80-talet, ju)

Jag har nu börjat på min första sida i den gröna pärmen.
Och, den sidan handlar om dan före julafton 2014.