Elvis' matte kom igår till mej och frågade om jag kunde skapa en luva till henne, som hon ska ha på den tävling som går av stapeln 22 november.

Dom ska vara 4-5 pers i ett lag och vara utklädda.

Och, visst ville jag göra det! Utan tvekan svarade jag JAVISST!

Och, nu är jag igång.

Men, enkelt blir det inte.

Luvan ska sitta på en ridhjälm, och blir då alltså väldigt mycket större än om den skulle sitta direkt på ett huvud. Bara att komma på antal maskor för den storleken skapade ett par gråa hår på mitt huvud.   

Nu återstår att få till själva modellen.

Jag stickar på frihand, då de ev. beskrivningar jag hittat aningen är på utrikiska eller inte stämmer storleksmässigt, och jag då måste räkna om osv.

Så, detta är verkligen en utmaning!

En ROLIG sådan!

Och, jag hoppas resultatet blir så bra att den bidrar till poäng på tävlingen!   

(bild kommer senare)

Har nu kommit en bit på väg i mitt projekt att göra beboeligt hem av det "förråd" vi bott i de senaste 10 åren.
Jag fotar före, under tiden, under tiden, under tiden........... under tiden, under tiden, under tiden, och sen efter...
Det blir många "under tiden" eftersom det är en hel del jobb, och jag har lite brist på tid och ork.

Inspiration och motivation har det blivit lite mera av de senaste dagarna.

Jag kommer nog lägga ut bilderna sen... när det är färdigt. Så slipper du uppleva hur förskräckligt det är... bara hur det var.   

Senaste tiden - ja, i ungefär ett halvår - har jag känt hur jag bara blivit tröttare och tröttare.
Ibland har det varit så illa att jag knappt fått fötterna med mej då jag varit ute och hämtat in hästarna, och snubblat eftersom jag inte orkat lyfta på fötterna.

Andfådd har jag stundtals varit så det känts som att jag kunnat misstas för en som sprungit ett maratonlopp.

Idag var jag på Danderyds sjukhus och fick järn via dropp, eftersom blodproverna 15 september visade på järnbrist.

I ca 45 minuter låg jag och tog emot järnet via en slang in i högra armvecket.
Det fick lov att gå på sakta fart eftersom jag fick en kraftig reaktion med hjärtklappning och svimningskänsla förra gången - 22 augusti 2013 - och man då drog ner på farten, och sa att det nog var för att det gick lite för fort.

Jag kände mej faktiskt piggare redan då vi lämnade sjukhuset.

Men, det kan ju bero på att jag då var så lättad över att allt gått bra.

Men, nu hoppas jag att jag blir piggare och starkare. Och, att magen sköter sej. (har haft ca 3-4 dygn av magsmärta, total matthet osv).

Igår förmiddag såg jag en efterlysning på en grupp på Facebook. En tjej hade siktat en liten svart kanin helt ensam utomhus.
Hon tog in kaninen i värmen, och efterlyste kaninens ägare.

På eftermiddagen efterlyste hon igen kaninens ägare eller ett nytt hem, då hon inte kunde ta hand om kaninen själv.

Jag delade hennes efterlysning. Och, jag svarade henne att jag delat, och att jag i nödfall kunde låta henne få bo här.

Men, så såg sambon... och frågade när vi skulle åka och hämta...

Jag messade tjejen, vi pratade i telefonen... och en stund senare var kaninen här.

Sonen i huset, där kaninen varit under dagen, hade fäst sej så vid den. Och, han fick lova oss att komma och hälsa på kaninen - som han fick döpa till Bella -, våra andra 2 kaniner, våra katter, våra hundar och våran häst.

Jag berättade att han gärna får hjälpa mej att rida lite på henne ibland. Och, då blev han gladare.

Då dom sen skulle åka hem igen så hann dom inte mer än starta hemresan så frågade han sin mamma om när dom kan åka hit igen... berättade hon sen för mej via facebook.

Tänk om folk kunde sluta kasta ut sina djur, ändå!

Men, lilla Bella får bo här!
Hon är enormt gosig och vänlig.

Och, inte alls värst gammal.
Hon är mindre än de andra 2 kaninerna som vi har. Så, jag gissar på att hon är under året.

Har nu jobbat ett tag på detta, och har inte riktigt bestämt mej för vad det ska bli av det. Men, nu tror jag att jag ska låta det få bli en sån där lång tubhalsduk, som man kan ha dubbel.
Men, då återstår frågan om hur lång den ska göras, för att bli bra...

Så, har Du nån idé om hur långt det ska vara innan jag avmaskar, och betraktar den som klar att sy ihop?

Hade tänkt åka till gravarna idag (alla 4). Men, då sambon fick jobba extra så blev tiden för knapp.

Därför gjorde jag så gott jag kunde.

Hade tänkt höra med lillasyster om hon ville följa med.
Och, så åka till Farfar & farmors grav, och ta hand om det röda hjärt-ljuset, så att det kan lysa där äver över Julhelgen, sen.

Och så gå in i kyrkan (den där mina föräldrar gifte sej, och där jag är döpt - av samma präst) oh där tända ett ljus för min pappa, på fars dag.

Och så åka till Skogskyrkogården och titta till de 2 gravarna där, som vi var och besökte på Allhelgona.

Och, så till "våran" grav, där mamma, mormor, morfar och morfars föräldrar ligger.

Blev påmind, ikväll, av lillasyster, om att det IDAG hade varit våran mormors 104-årsdag.

Så, då hade det ju verkligen inte varit så dumt om vi kunnat ta oss till graven och tänt ljus för henne.

Jag tände därför ljus för både MORMOR och PAPPA här hemma!

Vaknade, och gick upp, lite senare än planerat... Det första jag såg då jag tittade ut genom köksfönstret:
 

Det inbjöd inte precis till att gå ut, före frukost...
     

Men, jag hade ju en häst att medicinera...
 

När jag ändå var ute så passade jag på att ta mej igenom mockningen i ett par av boxarna, innan det var dags att gå hem och äta frukost.

Gucci, som var med ute, tyckte helt klart att frukost var mycket bättre än blöt och kall snö.
 

Det har bara varit blötsnö, hela dagen. Och, nu på kvällen är nästan allt borta.
Bara en massa kallt vatten och lera överallt.

Jag tycker det räcker om det kommer tillräckligt med snö för att täcka marken, och ligga fint på träden. Och, max -5 räcker.

Då går det fortfarande att vara ute. Och, det blir ljusare då solen går ner tidigt.

I Sockstickeklubben på FB är det nu en ny månadssocka att sticka. En som är lite inspirerad av lovikkavantar.

Jag testar på ett Big Verona, för att se om det lönar sej att leta upp mina 7 bröder, för att sticka den här månadssockan i det garnet.

Det blir, hur som, sockor att ha inne... lite som tofflor.