Senaste tiden - ja, i ungefär ett halvår - har jag känt hur jag bara blivit tröttare och tröttare.
Ibland har det varit så illa att jag knappt fått fötterna med mej då jag varit ute och hämtat in hästarna, och snubblat eftersom jag inte orkat lyfta på fötterna.

Andfådd har jag stundtals varit så det känts som att jag kunnat misstas för en som sprungit ett maratonlopp.

Idag var jag på Danderyds sjukhus och fick järn via dropp, eftersom blodproverna 15 september visade på järnbrist.

I ca 45 minuter låg jag och tog emot järnet via en slang in i högra armvecket.
Det fick lov att gå på sakta fart eftersom jag fick en kraftig reaktion med hjärtklappning och svimningskänsla förra gången - 22 augusti 2013 - och man då drog ner på farten, och sa att det nog var för att det gick lite för fort.

Jag kände mej faktiskt piggare redan då vi lämnade sjukhuset.

Men, det kan ju bero på att jag då var så lättad över att allt gått bra.

Men, nu hoppas jag att jag blir piggare och starkare. Och, att magen sköter sej. (har haft ca 3-4 dygn av magsmärta, total matthet osv).

Igår förmiddag såg jag en efterlysning på en grupp på Facebook. En tjej hade siktat en liten svart kanin helt ensam utomhus.
Hon tog in kaninen i värmen, och efterlyste kaninens ägare.

På eftermiddagen efterlyste hon igen kaninens ägare eller ett nytt hem, då hon inte kunde ta hand om kaninen själv.

Jag delade hennes efterlysning. Och, jag svarade henne att jag delat, och att jag i nödfall kunde låta henne få bo här.

Men, så såg sambon... och frågade när vi skulle åka och hämta...

Jag messade tjejen, vi pratade i telefonen... och en stund senare var kaninen här.

Sonen i huset, där kaninen varit under dagen, hade fäst sej så vid den. Och, han fick lova oss att komma och hälsa på kaninen - som han fick döpa till Bella -, våra andra 2 kaniner, våra katter, våra hundar och våran häst.

Jag berättade att han gärna får hjälpa mej att rida lite på henne ibland. Och, då blev han gladare.

Då dom sen skulle åka hem igen så hann dom inte mer än starta hemresan så frågade han sin mamma om när dom kan åka hit igen... berättade hon sen för mej via facebook.

Tänk om folk kunde sluta kasta ut sina djur, ändå!

Men, lilla Bella får bo här!
Hon är enormt gosig och vänlig.

Och, inte alls värst gammal.
Hon är mindre än de andra 2 kaninerna som vi har. Så, jag gissar på att hon är under året.