...och inte snöade in på bara EN liten bit var...

För en tid sedan togs blodprover på mej, som görs 1 gång per år för att kolla upp min Crohn.

Det upptäcktes att nåt med några proteiner var högt, och då pratade syster A med mej om hur bra det vore om jag började med den där nya medicinen. En medicin som är immunförsvarssänkande, och alltså skulle hjälpa till så att jag slapp få inflammation i tarmen varje gång som virus eller något annat jobbigt (typ stress, sorg osv) kom min väg.

Nu blev jag sjukare av den nya medicinen, och den togs bort.

Men.... nu har jag snubblat över en artikel där det står något annat om höga proteinvärden...

Har dom på gastro missat att jag är utbränd???

Och, i den här artikeln finns att läsa hur viktigt det faktiskt är att man, då man är utmattad, inte ska behöva fortsätta att kämpa ihjäl sej.

Det hade inte gjort nåt om dom på gastro brydde sej om hela min blid då blodprovssvaren kom in.

Koftan blev lite "bråkig" då det var lite för många alternativ i beskrivningen för mej just nu... så, jag gick emellan med ett par sockor, för att andas och ta nya tag med koftan sen.

Lilla Tritill är 1 år. Han har ganska nyligen skiljts från sin mamma... efter det blivit kastrerad (för nån månad sedan)... och kommit ny till gården här... där han 3 dagar senare (eller nåt) fick resa till det stora hästsjukhuset Ultuna i Uppsala, för hovböld och komplikation av kastreringen.

1 dygn senare fick jag och sambon den hedervärda uppgiften att åka till Ultuna och hämta hem honom.

Det är mycket äventyr för en liten 1-åring... och han är så duktig, så duktig.

Då vi kom fram så tog det en stund innan vi hittade någon som jobbade där. Vi haffade en manlig sjuksköterska då han var på promenad med en stor häst.
Han hänvisade oss till Stall 3.
 

Där inne stod han i en jättestor box och såg liten och lite "bortkommen" ut. Han undrade nog vad han nu skulle vara med om.
   

Då jag lyssnat på veterinären och fått hemgångsråden så var det dags att lasta.
Han var jätteduktig, med tanke på att han är så ung.
Jag gick före, och höll i grimskaften, han följde med, om än lite tvekande.
Framme vid rampen tvekade han en gång, sen följde han med mej in i trailern... där jag tog bort grimskaftet ur grimman, gick ut genom framdörren, och lämnade honom ensam där inne.
 

Hem gick det sen mycket försiktigt, med en ung, osäker, liten häst, lös där bak, med gips om ena hoven.
Folk bakom fick helt enkelt öva på att slappna av...
 

I Gnista, i Uppsala, öppnar den 22/10 den 79:e ICA Maxi-butiken i Sverige. Och, därför har vi chansen till att få bra priser hos oss i nästa vecka (just innan lön). Det tackar vi för!
 

På motorvägen mellan Uppsala och Upplands Väsby såg vi detta.
2 ekipage ganska nära varann som stod utefter vägen.
Dom med husvagnen gjorde helt rätt, som lämnat sitt ekipage och höll sej på avstånd ifrån det.
För, tänk om någon kommer och bränner rakt in i deras husvagn... Då vill dom INTE vara nära!
*tumme upp*
Ekipaget framför hade tydligen punka på höger bak, och byte pågick. Tur att det var höger! Alltför ofta är det - typiskt nog - vänster. Inget kul!
 

Väl hemma fick Tritill gå in i en stor box, där han nu ska stanna till dess det är dags för återbesök på Ultuna, om ca 12-14 dar.
Och, nu ska jag medicinera honom 2 gånger om dan, morgon o kväll.
Kvällens medicin ikväll gick ner... och, även där var han riktigt duktig.   

Jag var med i en hundgrupp på Facebook, där det dök upp en bild på en hund med kopplet precis bakom öronen och som "skar in" under hakan då huvudet hölls upp i kopplet.
Syftet var att få hunden att stå fint. Men, i mina ögon såg det obehagligt ut. Och, jag vet hur folk har fördömt då Cesar Milan sätter kopplet precis där... Att det stoppar syret från att ta sej ner till lungorna. Alltså att hunden stryps.

Jag frågade om varför man hade kopplet så... Och, många fler frågade och diskuterade detta.
Minst 18 pers gillade min fråga.

Jag frågade om rasen... ifall den ska se ut så vid utställning... om den ser ut så även utan stryp...

Jag fick svar att det var en amstaff, och att den ser ut så...

Jag googlade på bilder på amstaff, och hittade en bild där en hund stod NÄSTAN lika med huvudet, utan stryp.

Så, jag laddade ner bilden, och tänkte posta den med orden att jag nu sett en hund som såg ut så utan stryp...

Men... då var jag utkastad.

Jag skrev till admin och frågade varför jag kastats ut. Jag hade ju bara frågat och bett om undervisning...?

Jag fick till svar - av en annan admin - att alla åker ut då det blir "tjafs" och att reglerna är såna.

Men, i reglerna står ingen om det.

Däremot står i reglerna att tillsägelse vid tjafs sker i tråden... vilket absolut inte skedde... utan rakt ut åkte jag.

Denna admin sa också att man åkte ut i 1 dygn... Det har gått nu, med råge. Och, jag är fortfarande utkastad.

Det kändes inte som ett särskilt trevligt ställe att vara på, då man kastas ut för att man inte tiger eller fjäskar...

Så, jag startade ikväll en egen grupp för Hundvänner på Facebook.

Välkommen dit!

Om man vill kunna läsa mina låsta inlägg så får man en "nyckel" av mej.
Denna nyckel är PERSONLIG, och det innebär att endast den som fått nyckeln är tillåten att gå in och läsa. Annars hade inlägget lika gärna kunnat vara öppet.

Eller hur?

Den här bilden är "en mall" som kanske kommer att dyka upp i olika former i inlägg i framtiden.
T.ex då jag visar hur jag rör mej över den yta som är "min värld".
Där det står "1"... Där bor jag.   

Men det ska bli till ett barn. Troligen ett i 4-5-årsåldern.

Jag blev så inspirerad av Elisabeth, och hennes koftor. Så, jag tog det gladaste garnet jag kunde hitta och startade en kofta till ett barn (eller ett barnbarn   )

För, glad... det behöver jag hjälp att vara dessa dagar, som är kantade av mobbing och självförakt (i förstärkning till det förakt som redan gror)

Har nu gjort bakstycket, och är inne på första framstycket.

Vaknade vid strax före 7 imorse och hade smärtor i bröstet, som strålade utmed insidan av halsen upp mot käkarna.

Gick upp på toa, tog sen medicinen, och satte sen på mej kläder och gick ut.

Träffade sambon utanför övre stallet, där han höll på med utsläpp. Oskadis var kvar inne.

Jag tog ut henne i rundcorallen, och lät henne springa ett par varv åt vardera hållet.

Hon verkade må bättre än igår kväll, så jag gick ner med henne till hagen.

Mockade ett par boxar, innan folk började droppa in på gården för den månatliga ridkursen.

Gick sen hem och fick i mej lite frukost.

Det finns saker som tär på mej. Och, jag vet inte mer nu än vad jag gjorde för 30 år sen om hur man ska påverka den delen av livet som handlar om att inte behöva se de mina mobbade bara för att de är de mina.

Det och stressen över att inte klara av att bli ok i folks ögon... och att inte klara av att göra bra för alla...

Det påverkar min hälsa negativt.

Så, det är inte konstigt att jag levt nu i typ 4 dygn med bröstsmärtor, och alldeles för nära till tårar hela tiden.

Ska lägga mej nu... försöka en 8:e gång att se senaste avsnittet av "Det okända"... om nu inte Gucci söver mej igen, som han brukar.

Jag vill inte ens behöva tänka vad jag skulle göra om jag inte hade mina älskade hundar!

Och, så här lever dom... "rövare" utanför staketet hemma... En lång bit utanför staketet hemma, dessutom...