Jag visste inte ens en liten bråkdel av vad som hände under resans gång...

Min mamma ville inte oroa mej. Och, hon orkade inte med min oro.
Och, hon tog hänsyn till att jag ju är så extremt känslig...

Så, jag fick inte veta alla steg... eller alla fakta...

Men, det jävligaste av allt: Inte ens min Mamma fick veta allt!

Läkarna struntade i att vårda henne. Så ser jag det.

Hon fick inte ens en liten del av all den information som hon behövde om sin egen diagnos osv.

Och, vid varje tillfälle som hon skulle till provtagningar och undersökningar fick hon kämpa i timmar för att ta sej de 2 trapporna ner utan hiss, då färdtjänsten (den superstressade) inte hade någon trappklättrare... och inte kunde hjälpa till...

Och, vid hemkomsten... samma kamp - i timmar - för att ta sej upp igen de 2 våningarna.

Jag kunde inte hjälpa min mamma... då jag inte visste...

Och, det som gör allra ondast utöver det... är att jag lurades att tro att Mamma var frisk nog att åka hem...

Ingen verkade ha koll på hur sjuk hon faktiskt var.
På sjukhuset sa dom att hon var på fel avdelning för sina symtom - då hon låg på onkologen, och hade kroppen full av Cancer.
FEL avdelning???

Då lillasyster larmade om att mamma hade svårt att andas så kom syrrorna först efter 45 minuter... och någon läkare kunde inte uppbringas alls.
Ändå bedömdes vid ett möte - där Mamma själv sa ifrån att hon var för trött att orka delta i - på onsdagen att hon skulle skickas hem på fredagen...

På onsdagskvällen ringde lillasyster till mej (och storasyster). Mamma ville ses en sista gång.

Då vi kom till sjukhuset informerades vi om att hon inte var döende...

Jag ångrar så att jag lämnade henne den kvällen...

Kommer jag nånsin förlåta mej själv?

Och, syrrorna på sjukhuset?

VARFÖR tvingades min mamma att dö ensam???

VARFÖR berättade dom inte att hon var så sjuk???

VARFÖR tyckte dom att hon var frisk nog att skickas hem på fredagen då hon faktiskt DOG natten till torsdagen???

Jag kunde inte ens hjälpa min älskade mamma genom att vara hos henne då hon somnade in!

Och, det gör ONT!!!

Hur ska jag kunna läka?
Kan man få svar på frågorna om hur dom hanterade hennes sista år i livet?

 

Lotta

28 oktober 2014 10:13

Så fruktansvärt för din mamma, jag blir så arg, ledsen... på hur sjukvården är idag.
Tycker synd om dig Benita. Du visste ju inte, bedrövligt igen utav sjukvården att inte informera.
Jag kan sätta mig in i din känsla men hur skulle du kunna veta hur illa det var när ingen talade om för dig hur sjuk din mamma var.
Många varma Kramar från mig till dig <3

http://lottashullerombuller.bloggplatsen.se

Livsturisten

28 oktober 2014 10:27

Tack, Lotta! (((kram)))

Min mamma visste.
Hon frågade min lillasyster, innan jag kom till sjukhuset på onsdagen (8/1) "När är det Benita fyller år? Var det igår eller idag?"
Lillasyster svarade: "Det är imorgon."
Mamma svarade med en uppgiven suck: "Ja, det kan inte hjälpas!"

Tidigare under dagen hade lillasyster kämpat länge för att få personalen på avdelningen att hjälpa mamma, då hon hade svårt att andas. Det tog 45 minuter för dom att komma då syrran (mamma) tryckt på larmknappen. Syrran sa att mamma hade svårt att andas... syrrorna försvann... lång tid senare kom dom och tog blodtryck och puffade på en kudde, och försvann... syrran jagade rätt på dom och frågade efter hjälp till mamma, och fick till svar: "Vi ska se om vi hittar en läkare!"
INGEN läkare dök upp.

När jag sen kom på kvällen fick jag beskedet att mamma hade "förstoppning". Att hon skulle flyttas hem på fredagen, för att vårdas hemma med syrror som skulle komma 5 gånger om dan. (det hade blivit oftare än på sjukhuset, känns det som).

Då vi gick (för att fixa plats för sängen osv som sjukhuset skulle leverera dan därpå (min födelsedag) så var mamma väldigt orolig.
Jag bad henne lägga sej och vila.

Jag sa till sköterskan (som satt i ett rum och läste en stor dagstidning) att vi skulle gå hem, och att mamma nu var ensam och OROLIG. Jag bad syrran se till mamma ofta.
"Jaha", svarade syrran och återgick till tidningen innan jag gått.

DÄR skulle jag tagit syrran med mej tillbaka till mamma! Det ångrar jag att jag inte gjorde!
(vi skulle ju hem och fodra hästarna)

På morgonen tyckte personalen att mamma sov och lät henne sova... och upptäckte senare att hon var död. (och då ringde dom lillasyster)
DET indikerar att hon var ENSAM och IGNORERAD då hon dog! Och det gör ONT!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...