Direktlänk till inlägg 24 oktober 2014
Skulle egentligen varit där den 15/10, men det funkade inte eftersom sambon jobbar så tidigt på morgonen (8:30) och ingen annan kan sköta hans jobb.
Så, jag fick ringa återbud, och fick en tid till idag kl. 11:00 istället.
Jag var väldigt orolig och nervös. Så pass att jag knappt kunde stå på benen, och blev extremt andfådd bara av att gå från parkeringen och upp till röntgen.
Då jag såg syrran på Nuklear, som tog emot mej, så kände jag mej genast lugn. Helt otroligt!
Nu har jag träffat 2 individer på DS (1 på röntgen o 1 på Nuklear) som har den sällsynta förmågan att sprida lugn och trygghet ända in i min kropp o mitt sinne.
Så, jag sa till sambon att vänta i väntrummet (jag brukar annars propsa på att han ska med in och finnas nära), och inne i rummet blev jag jätteglad då jag såg röntgen-apparaten (maskinen), och såg att det inte var en sån hemsk MR-liknande tingest.
Jag fick väga mej, och efter lite avdrag för kläder (som jag fick behålla på) så kom vi fram till att jag väger 68kg. Och, längden mättes till 174,5 cm.
I högstadiet var jag 176 ibland, 175 ibland och 174 ibland. Idag är jag 174,5.
Sen fick jag lägga mej på rygg och hon spände fast mina fötter i en pryl som hon satte in mellan fötterna.
Detta för att höftlederna skulle vara fixerade i ett visst läge.
Sedan satte hon sej vid sitt skrivbord och styrde maskinens fotografering därifrån. Hon såg allting på sin datorskärm. Och, för att vara på säkra sidan tog hon 3-4 omgångar med bilder.
Det kändes ingenting.
Och, det var faktiskt trevligt att ligga där och småprata lite.
Vi var rörande överens om att MR-kameran inte är något man med lätthet klarar av. Hon sa faktiskt att hon inte tror att hon skulle klara den. Så, hon förstod att jag blivit så rädd där.
Hon var väldigt, väldigt trevlig. Och, jag missade tyvärr att läsa på hennes namnskylt vad hon heter.
Jag minns att hon hade väldigt ljust kortklippt hår och glasögon.
Hon tyckte om mina raggsockor, som jag hade på fötterna. (och jag berättade, självklart, att jag stickat dom själv av Järbo garns Raggi)
Då jag var klar så hade det gått mindre än 15 minuter, och jag kunde gå tillbaka till bilen, utan att bli lika andfådd. Så... en stor del av min utmattning berodde på denna enorma oro, nervositet och ångest som jag hade inför.
Det som kollades här var bentätheten i min kropp.
Dom vill väl se om den kortison jag äter för min Crohn gjort åverkan i kroppen.
Svar kommer via min "Crohn-läkare" senare.
Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...
Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags. Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!! ...
Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli! Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...
Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...
Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...
Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen och djungler av brännässlor, på min resa genom livet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||||
|