Sent på eftermiddagen igår ringde läkaren upp.

Han sa genast att det är operation som gäller nu. Men, eftersom jag inte har möjlighet att gå in på det förrän allt efter mamma (urnsättning, försäljning av sommarsstuga och arvsskifte) är klart, så skrev han ut mera kortison, sa till mej att gå upp på 3 tabletter om dan igen och ringa honom i januari.

I januari hoppas jag att allt är klart. Och, då sätts tid upp för operation.

Jag har inte ätit mat sedan i fredags. Och, hela fredagen mådde jag jättedåligt, då det redan då var stopp i tarmen.
I lördags var jag så svag och matt efter nattens smärtor och feber. Och, i lördags fick jag i mej 1½ kaka och 2 pyttesmå tårtbitar medan sambons gäster var här.
Söndag och måndag har jag inte ätit alls. Och, igår kväll var jag så matt att jag höll på att svimma då jag skulle sätta ut småhundarna efter att vi varit till Maxi. Att gå ett varv inne på Maxi höll två gånger på att ta knäcken på mej, och jag var tvungen att stanna och vila.

Idag har jag tagit 3 kortisontabletter (Entocort) på morgonen. Och, det brukar vara bra igen på ca 1 vecka då det varit så här illa.

Och, bra i detta läge betyder alltså att inflammationen sväller av och tarmen blir så vid igen som den bara kan = ca en halv cm i diameter.

Jag är så rädd för att sövas, opereras, vakna och må dåligt, sova på sjukhus osv.

Kan man få nån form av hjälp emot denna rädsla, tro?