Jag blir så trött på folk som inte kan skilja på "mitt" och "ditt"!   

Är stallet försäkrat så att jag nu kan få ett nytt pannband, tro... *funderar lite*

För, att köpa ett nytt i det här läget känns lite "si så där"...   

Vi träffades, några hagkompisar, ikväll... gick ut i sommarhagen och mockade nån timme.
Hade trevligt, och fick väldigt mycket gjort. Drygt 2 skopor med Avanten körde vi bort från hagen.
   
Efter detta skulle jag och Dís' (fux) matte ut på kvällsritt. Det var ett tag sedan nu, eftersom hon varit bortrest.

Eftersom min Óskadís inte kan gå förbi hingsten, utan att "flyga i luften", så bestämde vi att vi skulle ta en sväng åt andra hållet.

Gick in i sadelkammaren, för att hämta sadel och träns... men, på tränshängaren fanns endast nogrimman... Jag insåg genast att JAG aldrig skulle hänga in endast nodgrimman. Någon har tagit tränset!

Så... nu är detta träns alltså ett minne blott...   

Min första spontana tanke var att jag ju lånat tyglarna... sen blev jag ledsen för att mitt gröna bling-pannband nu är borta.

Lite senare blev jag sur... 

Som en ängel hade Viljas matte, just innan upptäckten om stölden, kommit till mej med en present från Vilja till Óskadís...

...så, när jag berättade för henne att mitt träns inte hängde i sadelkammaren, och inte heller någonstans i stallet eller inne i skåpet... så fick jag låna ett bett av henne... så, vi kunde ta den där ridturen, ändå.

Tack, snälla snälla!!!   

Óskadís trivdes jättebra med både tränset och bettet.
Och, jag gillar verkligen fullängden på tyglarna!
Och, jag gillar VERKLIGEN färgen!   

Fast... jag skulle GÄRNA vilja ha tillbaka mitt pannband!!!   

Det blev en kortare (efter sökandet efter tränset) ridtur, men absolut en riktigt trevlig en.

Ikväll kom jag till ett vägskäl i livet...