Var på möte på begravningsbyrån som har hand om bouppteckningen osv för dödsboet efter våran mamma. Vi var med alla 4 syskonen, och mötet kändes bra.

Mycket bättre än vad det känts på vägen dit, och innan vi gick in, då jag hade lindriga panikattacker och stark oro. Det är ju inte precis en lätt sak att ha möte om mammas tillgångar osv... då man helst av allt bara vill ha tillbaka sin mamma.

Det som gjorde mej sorgsen var det som hände en stund efter att vi avslutat mötet på begravningsbyrån.

Vi stannade till vid Västerhaninge kyrka (där jag f.ö är döpt, och där mina båda föräldrar gifte sej - samma präst vigde dom och döpte mej, fast inte vid samma tillfälle), där min farfar och farmor är begravda.

Det var så länge sedan jag senast besökte graven, och tänkte att det självklart skulle ske nu, då vi ändå passerade förbi.

Hittade först inte graven. Mindes fel om var den låg.

Men, efter en stunds sökande fann vi den, några tiotal meter bort ifrån där jag först trodde den var.

Och, då jag såg graven kände jag mej sorgsen.

Varför?

Jo, för att den var till synes övergiven.

Inget fanns i form av planterade eller på annat sätt smyckande växter. Jordbiten framför stenen är igenvuxen av gräs och mossa.
Och framför stenen satt en skylt - som såg ut att ha suttit ett tag, med tanke på att den var lite trasig - som uppmanade anhörig eller närstående till gravsatta att höra av sej till kyrkogårdsförvaltningen.

Graven löper alltså nu risk att tas bort.

Jag ringde genast då jag kom hem.

Mannen jag skulle tala med satt i sin bil, och bad mej återkomma vid 14-tiden.

Och, det ska jag göra nu.

Mina älskade farföräldrar förtjänar så mycket bättre än att bli "bortglömda" så här!

Mina ljus och blommor jag har här för dom... och dom tankar jag ägnar dom flera gånger om året... räcker inte då graven inte tas omhand.

Det har inte varit mitt ansvar att ha hand om graven. Jag var 7 år då farfar dog och 12 år då farmor dog.

Men, nu kan jag! (om jag får)

(jag tog bort den gröna skylten, precis som det stod på skylten att man skulle göra)