Man kan ju inte fråga mamma... 

Syrran upptäckte, då hon plockade bort julpyntet, att ett terracotta-fat läckt igenom ner på den fina duken som våran mamma har vävt.

Och, nu känner jag mej så ledsen, igen... Vi kan ju inte fråga våran mamma om hur man får bort fläcken.

Finns det någon snäll och kunnig person som kan tipsa om hur fläcken allrabäst tas omhand... så, bli vi lite gladare.

@ArmitageArmyUSA @peppgrad I said to him,"oh you're still using my pen" and he said "well, you're never going to see THIS again" LOL

— julie (@mslibrarygirl) January 17, 2014

Jag har inte kunnat skriva om det tidigare, av hänsyn till min mamma. Hon ville inte figurera på internet, och hon ville inte fokusera på att hin var sjuk.

Men, nu får det handla om mej istället.

Jag räknade inte med att få någon rolig 50-årsdag. För, jag kände att den som annars vanligen varit den enda som uppvaktat/firat mej på min födelsedag (min mamma) var sjuk.

Och, jag kände inför min födelsedag att det var tveksamt om hon skulle finnas med alls på min 50-årsdag.

Hon somnade in på morgonen, på min födelsedag.

Och, utöver den självklara sorgen så är jag nu riktigt kritisk emot hur min mamma behandlats under sin sjukdomstid.

Detta kommer jag att skriva om från och till. Var så säker!

Idag är det dags för mej och min lillasyster att träffa begravningsbyrån.

Kanske kommer även min storasyster dit, om hon kan gå ifrån jobbet.

Men, innan dess ska sambon på Spirometriundersökning.

Igår var jag "modig", då jag passade på att gå till Panduro och inhandla stickor och virknål i storlek 10mm, medan sambon lämnade blod.

Reflexgarnet jag inhandlat via internet behövde stickor i storlek 10mm, och de största jag hade hemma va 5.5

Så, nu har jag ett gult pannband med reflexinslag.
Och, ett svart är på G.

Den här videon är för er!   

Det är så himla många känslor som far omkring inom mej... och, jag kan inte sluta gråta...

Har suttit med Gucci i mitt knä under natten (han vill plötsligt vara nära mej nu mer än innan - han är en klok liten hund, som troligen känner att jag inte är ok), och jag har suttit och försökt ta fasta på det positiva som hände 9 januari 2014: Att jag fick grattis från fler än 100 människor.

Jag har försökt att påbörja en tackvideo... Och, vid ett tillfälle kände jag att jag ville "byta födelsedag".

Jag föddes på en torsdag. Och, jag vet inte hur många torsdagar som gått under mina 50 år i livet.

Men, kanske är det något speciellt att fylla jämnt på samma veckodag som man föddes...

Så här långt vet jag en sak: (eller flera)

Man kan aldrig förbereda sej på en sån här sak!

Jag har fått en hel del inlägg på min tidslinje på Facebook idag. Antar att det är gratulationer... eftersom jag fyller 50 år idag.
Jag har inte orkat titta på dom... men jag ska göra det.... för jag uppskattar verkligen att få veta att jag har vänner.

I förmiddags kom telefonsamtal och sms om missat samtal (eftersom jag inte orkade svara) som sas vara från Rickard Sjöberg. Jag uppmanades ringa tillbaka.
Jag har inte orkat.

Jag hade mina aningar om hur min 50-årsdag skulle bli... Men, jag anade inte hur mycket ondare det skulle göra än vad jag räknat med.

Jag är så ledsen idag.
Jag känner mej så fruktansvärt ensam. (och jag vill inte uppfattas som orättvis eller otacksam)

Det gör ont i hela själen, och en stor del av kroppen.
Och, jag vet inte hur jag ska hantera det.

Jag har burit på denna sorg i förtid i ca 1 år... och inte kunnat prata med någon om hur jag känner och mår.

Och, nu är smärtan ännu värre.

Jag är så ledsen...
Men, också tacksam för de ord jag inte sett ännu...

Skulle just laga mat då telefonen ringde, och planerna för kvällen ändrades.

Rastade hundar snabbt och åkte sedan till Sös. Framme vid Sös kände jag nån konstig lukt från bilen då jag klev ur.
Det luktade typ "strykjärn".

Då vi startade för att åka hem ifrån Sös så kände jag att bilen betedde sej märkligt. Den hackade konstigt.

Körde en omväg via Globen. Och, på väg hem sen kom vi bara ca till Silverdal.
Sen dog bilen.

Ringde Bärgningskåren... 1 timme senare kom inte mindre än 2 bilar och hjälpte oss.
Så hem kom vi - med bärgningsbil.

Tacksam för att jag valde rätt typ av försäkring.

Nu gäller det att hitta en bra reparatör.

Vi behöver bilen!
Skulle ju åkt söderut igen redan imorgon kväll (*hmm* ja, ikväll)

Nu blir det jobbigt ett tag... *sucka lite*

För några år sedan köpte jag några stycken diskborstar på ICA Maxi, som ingick i Bröstcancer-driven i oktober. Dom fanns i svart också. Men, jag köpte inga svarta. Bara några stycken rosa.

Nu börjar sista diskborsten sjunga på sista versen. Och, jag har inte sett dessa diskborstar på länge i handeln.

Jag tycker dessa är de bästa nånsin.

Jag får ont i handen av att hålla i den vanliga diskborsten.

Så, nu hoppas jag på att få hjälp att hitta min favvodiskborste.

Har Du serr någon... eller vet du något om ifall dessa kommer tillbaka osv.