Man kan ju inte fråga mamma... 

Syrran upptäckte, då hon plockade bort julpyntet, att ett terracotta-fat läckt igenom ner på den fina duken som våran mamma har vävt.

Och, nu känner jag mej så ledsen, igen... Vi kan ju inte fråga våran mamma om hur man får bort fläcken.

Finns det någon snäll och kunnig person som kan tipsa om hur fläcken allrabäst tas omhand... så, bli vi lite gladare.

@ArmitageArmyUSA @peppgrad I said to him,"oh you're still using my pen" and he said "well, you're never going to see THIS again" LOL

— julie (@mslibrarygirl) January 17, 2014

Jag har inte kunnat skriva om det tidigare, av hänsyn till min mamma. Hon ville inte figurera på internet, och hon ville inte fokusera på att hin var sjuk.

Men, nu får det handla om mej istället.

Jag räknade inte med att få någon rolig 50-årsdag. För, jag kände att den som annars vanligen varit den enda som uppvaktat/firat mej på min födelsedag (min mamma) var sjuk.

Och, jag kände inför min födelsedag att det var tveksamt om hon skulle finnas med alls på min 50-årsdag.

Hon somnade in på morgonen, på min födelsedag.

Och, utöver den självklara sorgen så är jag nu riktigt kritisk emot hur min mamma behandlats under sin sjukdomstid.

Detta kommer jag att skriva om från och till. Var så säker!

Idag är det dags för mej och min lillasyster att träffa begravningsbyrån.

Kanske kommer även min storasyster dit, om hon kan gå ifrån jobbet.

Men, innan dess ska sambon på Spirometriundersökning.

Igår var jag "modig", då jag passade på att gå till Panduro och inhandla stickor och virknål i storlek 10mm, medan sambon lämnade blod.

Reflexgarnet jag inhandlat via internet behövde stickor i storlek 10mm, och de största jag hade hemma va 5.5

Så, nu har jag ett gult pannband med reflexinslag.
Och, ett svart är på G.