Eftersom revbensspjäll är något som sambon (och jag) aldrig lyckats med, och jag nu läst en del om hur dessa bäst tillags... och jag insett var vi brustit i kunskap, så gav jag mej på revbensspjäll idag, då vi hittade till bra pris härom dan.

Men, eftersom både dom och den potatisgratäng jag tänkt ha till är sånt som tar en rätt tilltagen tid att tillaga, så blev det till att påbörja idag... genom att förkoka revbensspjällen.

Och, imorgon får det bli till att steka dom... då jag kommit mer än halvvägs på potatisgratängen.

Innan jag "rasade" den 15:e - 16:e september så hade jag inte ens en 10% av det matlagningsintresse jag har nu. Så... Inget ont som inte har något gott med sej.   

Hittills har jag bara fått godkänt av sambon om det jag tillagat.

Och, idag blev det hamburgare till middag - efter att vi varit på ICA Maxi och provianterat.

Startade upp ny kreation igår.
Detta är del 1 av 2.

Har tänkt ett tag nu, att det var ett tag sedan jag hade korsord att fördriva tiden, och att distrahera mej, med. Och, idag behövde jag inte tänka så längre... då jag kom upp till stallet o hittade en present till mej hängande på Omar's box.

Omar's matte var där också... och klippte Omar.
Så, jag kunde tacka genast!

Det här var precis vad jag önskat ett tag, och behöver!

Då jag, just före 17-tiden, kom ut i hagen och skulle ta in Manadis, så tyckte jag att höstfärgerna på skogen i bakgrunden och Manadis i förgrunden var en så fin bild.... Knäppte därför... Men, tyvärr återgav inte kameran tillräckligt för att man skulle få med hur fint det verkligen var.

Orkade mocka igenom 4 boxar ordentligt idag, samt ta in nästan alla hästarna.
Så, idag blev en dag på plussidan.

Imorse vaknade jag med "sockerdricka" i kroppen... kastade i mej kortison-tabletterna, då jag blev orolig att det faktum att det gått mer än 24 timmar sen förra dosen var orsaken...

Och, ända fram till lunch hade jag obefogad mjölksyra i benen.

Men... då jag sen väl gick ut, vid 15-tiden, så orkade jag mer än igår.

Utgår nu ifrån att morgondagen blir ännu bättre!   

Så var då mössan klar!

Och, med den på huvudet lär man i alla fall synas i höst och vinter då man är ute.

Ska försöka göra några fler, i andra färgsättningar.
Och, hittar jag fler nystan i den häsr färgen så blir det nog lite mer av det. För, jag gillar neonfärgerna.

Vartefter dom blir klara kommer dom att läggas ut till försäljning. Och, det kommer att bli "först till kvarn"... då det endast blir fråga om helt unika kreationer (aldrig fler än en lika).

Detta är mitt bidrag till veckans Fototriss.

Wresrosorna har börjat gulna...

Min ek tappar nog snart alla sina löv...

Kärleksörten som var mycket liten då den stod på min mormors balkong 2005, då hon lämnade jordelivet, är det levande jag har kvar av henne.
Den växer och frodas här. Och, blir större o större för varje år som går.

Den är inte klar än... men det blir nog faktiskt en mössa.

En fråga:
Skulle det finnas intresse för att bära en sådan här mössa?
(om än i annan färg)

"Risken" finns nämligen att det blir fler.

Men, som med allt annat jag skapar så finns det aldrig 2 lika!

Hade ju inte bestämt riktigt än...
Skulle det bli en del av en pläd?
Eller kanske ryggbiten på en kofta?

Eller en mössa?

Jag har en stark känsla av att alstret vill säga mej något om vad den vill bli:

Gick ut och mockade de 3 boxar som för dagen är mitt jobb. Kroppen värkte, och benen var matta.

Men, solen sken, och färgerna på träden var så vackra. Fick några bilder, och hoppas dom inte blev alltför suddiga - då mina händer inte är lika stadiga nu som de var för nån månad sedan.

Det är tur att hösten är en vacker årstid. Annars skulle man väl bli deppig över att vi går emot mörker och kyla.